SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
Tråd, plåt eller plans?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
SPLIT
Varför gjuta?
Tråd, plåt eller plans?
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.
Det var min man som såg möjligheterna i mina örhängen SPLIT när jag hade gjort dessa i ett nytt utförande som jag kallade ”Tulpaner”. Grundidén var att istället för att använda massivt material, som i örhängena, jobba med en rörform som slitsas upp och trängs ut så att slipsarna öppnades. Till slut blev det en trycksvarvad form istället, så att den kunde ha en sluten ovansida också. Redan tidigt gjorde vi tre olika storlekar och de har bestått. Jag har själv stött på dem i så skilda miljöer som hos en av våra större hamburgerkedjor, i hemmiljö, på kontor och i butiksrum.
Det är extra roligt att samarbeta med just Belysningsbolaget eftersom de också producerar lokalt (i Småland) men med en annan kapacitet än min egen. De här lamporna är superbra kvalitet och producerade av folk som får anständiga löner men de är inte unika. Det kan ju också vara skönt ibland, att kunna välja som någon annan. För visst kan det vara lite svårt att få kontakt med vad just jag tycker om, utan att få råd från någon känd tyckare?
Varför man väljer olika tekniker är förstås dels för att få olika uttryck men också för att vara rationell. Jag har en modell av ringar som jag sågat ut från 5 mm silverplåt. Det är FRUKTANSVÄRT jobbigt att såga i så tjock plåt och tar en hel evighet. Därför har jag gjort några modeller som jag låter gjuta och där varje ”ämne” sedan bearbetats för att få rätt storlek i förhållande till beställaren (oftast gör jag dessa på beställning eftersom kombinationen storlek och sten gör det väldigt svårt att gissa rätt på vad just du vill ha). Höjden på fattningen kan också förändras och även formen på stenen och fattning.
Många gånger gjuter man former som tål att se lite allmänt wobbliga ut och därför har det kanske lite rykte om sig att vara en billig process. Det kan absolut vara så, och mycket av det man ser ute i det lägre prissegmentet av smycken är gjutet, men enstycksgjutning i Sverige gör man snarare för att det blir bästa lösningen för just den formen. Den kanske låter sig modelleras fram bättre och lättare i vax, eller har så många olikformade delar som ska sitta ihop, att det blir enormt tidskrävande att skulptera i metallen.
Jag har en annan form som jag gjuter. Det är ett örhänge som jag tog fram genom att såga änden av en 5 mm silvertråd till 4 delar som jag bände ut. Dessa filade jag sedan ner till spetsar längst ut och slipade rent. Väldigt tidskrävande. Också lite lätt att hamna en smula snett, vilket gjorde att alla 4 delarna inte blev lika stora. Så ville jag inte ha det och lösningen blev gjutning. Det här örhänget har följt med mig som ett spår från mitt examensarbete på Konstfack och håller lika bra idag som de gjorde 1999, tycker jag!
Dessa örhängen har även blivit en armatur åt BSweden Belysningsbolaget – SPLIT, min hyllning till att utbildningen jag gått innehöll ”formgivning” i namnet.
Eller får jag bjuda på lite granulat?
När jag köper silver så bestämmer jag i vilken form jag vill ha det. Plåt och tråd skulle jag säga är vanligast och då kan jag välja mellan olika tjocklekar. Det är ju inte alltid jag vet långt i förväg vad jag behöver och ofta blir det lösningar där det visar sig behövas en trådtjocklek som inte går att köpa färdig. 2 mm tråd och 3 mm tråd går att köpa, men just i det här sammanhanget behöver jag kanske en bit 2,8 mm tråd. Då har jag sett till att ha möjligheten att själv kunna formförändra både tråd och plåt genom att använda dragbänken respektive valsen.
Dragbänken ser ju ut som ett tortyrredskap från medeltiden men är ett otroligt bra redskap för att få kraft att dra tråden successivt genom mindre och mindre hål. En spetsig ände gör att jag kan ta mig igenom nästa storlek på hål nedåt och så fortsätter jag till dess att jag är nöjd.
Fördelen med att kunna ändra tjocklek på tråd/plåt själv är förstås också att jag slipper sitta på lager av en massa trådtjocklekar MEN det är tungt och tidskrävande att dra tråd (trots finfin hjälp av dragbänken) så för det mesta ser jag till att ha ett brett utbud av tråd hemma i kassaskåpet.
Granulat är bra att ha om man vill gjuta något. Då ska man ju ändå smälta materialet och om jag nu har fattat saken rätt så blir kvaliteten ännu lite bättre om man börjar med granulat än om man tar plåt eller trådbitar och smälter. Då har jag använt silvergranulat med renheten 999/1000-delar silver. Dvs en bit ifrån det som är önskvärt i smycken 925/1000-delar silver.