’Smycken övrigt’, vad är det?! Det är bland annat de smycken som jag tycker är svårast; armband. Händerna är väldigt aktiva hos de flesta människor och en form som hänger löst vid handleden är något som både kan förstärka och försvåra rörelserna. Armband är också mer ”drabbade” av tyngdlagen så de försök som många gör att placera någon form ovanpå handleden slutar ofta med att den samma hänger under handleden. Samtidigt kan det ju vara så otroligt elegant och liksom tjusigt med ett vackert armband. Så då och då blir det en sådant.

Broscher är på något sätt lätta att göra. Kravlöst i sin konstruktion. Jag gör en spännande form, sätter en nål på baksidan och så är det ett smycke. Men faktum är att inte så många människor använder broscher. Det kan jag tycka är ledsamt eftersom det är ett så roligt smycke att ”leka med”. Den kontrasterande verkan som uppstår med textilien den sitter på samt valet av placering blir mer öppet än andra smycken. Man kan väl säga att broschen är ett vanligt smycke på så sätt att många väljer den som en markör för tillhörighet, med ett parti, en åsikt eller en organisation. Några glänsande undantag finns förstås där broschen BÅDE uttrycker en ståndpunkt och berättar en egen historia, tänk på Madeleine Albright och Elisabeth II. Jag vill ju att mina smycken ska användas, så ofta får det som skulle kunna bli en brosch en fortsättning, den växer ut till ett halssmycke. Ibland blir dock processen omvänd och en beställare utgår från ett halssmycke och ”lyfter ut” en del. Få saker gör mig gladare än när omgivningen ser sig själva i mitt arbete och vågar berätta att de skulle vilja ha det på ett sätt som gjorde att de skulle använda smycket mer.